Det är svårt för oss amerikanare att förstå hur ondskefull, lumpen och pervers atmosfären i Sverige har blivit.  Ta som ett exempel en titt på den depraverade paraden på Stockholms gator i samband med (varning för explicita foton)  “Gay Pride-festivalen” i Sverige förra sommaren. Den är det ultimata uttrycket för perversion mitt framför ögonen på föräldrar med sina barn uppradade längs Stockholms gator.  Det här är inte någon extrem utkantgrupps aktiviteter i det svenska samhället. Händelsen är en större attraktion för svenska familjer i mitten av sommaren. Den är sponsrad av bland andra SAS (Scandinavian Airlines System) och Chrysler Corp. Den svenska lutherska kyrkans biskop i Stockholm var förra sommaren huvudtalare på öppningsdagen av “Gay Pride-festivalen”, och applåderade de homosexuella och lesbiska och jämförde dem med den kände svenske reformatorn Olaus Petri, som hade avvisat det katolska celibatet. Det är också av intresse att nämna att i samband med den senaste "Gay Pride-festivalen” så gav RFSL sitt mest åtrådda pris (det prestigefyllda "Regnbågspriset") till Sveriges Radio/TV för att ha varit den starkaste proponenten och advokaten för homo-agendan under det gångna året. Sveriges Radio/TV är det statägda monopol som förser den typiske svensken med hans dagliga dos av vinklade nyheter.

Hur reagerar då de evangeliska kyrkorna i Sverige på allt detta, med deras religionsfrihet liggande i vågskålen?  Kommer de till pastor Greens hjälp? Deras respons är inte entydig. Det svenska pingstsamfundet (Pingströrelsen) framstår som mycket delad i denna fråga. Ledaren för pastor Greens samfund - pastor Sten-Gunnar Hedin - har offentligt tillrättavisat pastor Green för hans predikan.  I en intervju för den svenska dagstidningen Svenska Dagbladet den 13 juni 2004 hävdade han angående pastor Greens predikan: "Jag tycker det är olämpligt att man uttalar sig så om en grupp människor och jag tror inte att han har några belägg för sina uttalanden. De är inte sanktionerade av pingströrelsen och jag tar personligen avstånd från dem".  Och i den svenska kristna dagstidningen Dagen gjorde han två dagar senare (samma dag som rättegången mot hans predikantkollega Åke Green hölls) en liknande attack. Tänk bara på hur enkelt han gjorde det för en politiskt korrekt tingsrätt att sända hans förkunnarkollega pastor Green i fängelse. Särskilt sedan de politiskt tillsatta nämndemännen ofta har politiska ambitioner och troligen vill vara “politiskt korrekta” i sina domar.

Dock finns det några andra pingstförkunnare som anser att det var på tiden att säga ifrån mot sodomin i Sverige. De vet att pastor Greens predikan har biblisk substans. Det verkar vara en kamp om hjärtat och själen i den svenska pingströrelsen.

Pengarnas roll i kyrkpolitik
Till en stor del rör det sig om pengarnas roll i kyrkpolitiken.  Sedan decennier har den svenska regeringen delat ut skattepengar till kristna kyrkor och verksamheter. Det började i liten skala men idag är mängden pengar substantiell, särskilt till kristna kyrkors verksamheter på missionsfälten i andra länder.  När det hela började var det många kristna som uttryckte farhågor över att det med åren skulle uppstå ett ohälsosamt beroende av staten.  Idag ger samma regering som öser ut pengar till RFSL till stöd för deras homoagenda och rekryteringsansträngningar, också stora summor till kyrkor och deras verksamheter.

Om du skulle fråga pastorer i Sverige idag om de influeras i sin tro på Gud och Bibeln av de bidrag de mottar från en ogudlig regering, skulle det entydiga svaret bli: Absolut inte!  Men om en annorlunda (men dock relaterad) fråga skulle ställas, "upplever du dig återhållen i din frihet att konfrontera det onda i regeringens politik?" så skulle svaret kanske bli annorlunda.

På den positiva sidan
Men allt är inte negativt. Det finns en karismatisk rörelse i Sverige av yngre ursprung. Man refererar inte till dem som en pingströrelse, eftersom den äldre rörelsen  har monopol på ordet “Pingstförsamling”.  I stället kallas de “Livets Ord”. Deras ledare (Ulf Ekman) stod upp för pastor Green när han offentligt deklarerade sitt stöd den 2 augusti 2004 inför en publik på 5500 personer i Uppsala. Han sade: "Det är en stor pinsamhet för svensk kristenhet att inte en enda samfundsledare har gett honom sitt stöd."  Och när han sade "Gud välsigne Åke Green!” reste sig hela samlingen upp och applåderade spontant.

Pastor Green stöds också av Network Europe, som leds av Roul Åkesson. Han uttryckte nyligen sin besvikelse över många kristna ledares agerande i denna fråga. Han sade: "Det har tyvärr funnits en stor feghet hos kyrkliga ledare i Sverige den senaste tiden."  Det är svårt för oss amerikanare att förstå hur svårt det är för de predikanter i Sverige som fortfarande vill förkunna vad Bibeln säger om homosexualitet. Jag har fått brev från pastorer som beskriver hur de får anonyma fysiska hotelser från homo-samhället. Precis som i USA verkar “tolerans” bara gå i en riktning. Med regeringsauktoriteterna solidariskt uppradade bakom gayaktivisterna är det inte mycket predikanterna kan göra. Det är lätt att företälla sig hur enkelt det är att tysta predikanter med ett hotfullt telefonsamtal. Pastor Green och hans familj har också mottagit hotelser.

Den svenska riksdagen
Det är inte bara utvalda evangeliska förkunnare som är bekymrade över vad som händer. Många andra människor är oroade. Men greppet hårdnar mot all opposition mot homoagendan. Ta till exempel vad som hände när homosexuella fick rätten att adoptera barn. Bara knappt 50 procent av de socialdemokratiska medlemmarna i den svenska riksdagen kände i sina hjärtan (samveten) att det var fel. De ömmade för de små barnen som skulle hamna i hem med homosexuella föräldrar. Men de fick ingen möjlighet att uttrycka sin opposition. Den som inte stödde den nya lagen sponsrad av homo-rörelsen förlorade sin plats i riksdagen. Det skulle innebära att de inte längre kunde förvänta en mycket generös inkomst i framtiden. Så i valet mellan pengar och oro för de små, var det pengarna som vann och de röstade alla emot vad deras samveten sade dem, och homo-adoptionslagen antogs till skam för landet.

Ett annat exempel på hur ondskefullt det har blivit. Beakta detta: Ledaren för ungdomsförbundet för det kristdemokratiska partiet,  (KDU – Kristen Demokratisk Ungdom), Erik Slottner, är en bekännande homosexuell. Du hörde rätt - det kristdemokratiska partiet, ett parti startat av den hemgångne "fadern" till pingströrelsen i Sverige (Lewi Petrus) med det uttryckliga målet att stå upp för moraliska värden i svensk politik! Det är en sorglig påminelse om hur den homosexuella rörelsen har lyckats infiltrera även förväntat kristna organisationer.

Här är ett exempel på hur barnen i Sverige rekryteras till den homosexuella livsstilen genom aktiviteter på skolor av RFSL (homoaktivist-organisationen). Klicka här för artikel.  Denna artikel i en större svensk dagstidning, under rubriken ?Folk bryr sig inte om hiv?, redogör för det ökade talet av hiv-infektioner bland unga homosexuella män/pojkar. Artikeln säger bland annat: ?Skolorna hyrde in RFSL som föreläsare. Men RFSL tar inte upp frågan om hiv i skolan, eftersom de inte vill förknippa homosexualitet med viruset.? Vilket bedrägeri och vilken skam! Att introducera den yngre generationen till det föregivna nöjet med homosexuella erfarenheter, utan att nämna något om de allvarliga hälsoriskerna. Skam över RFSL !

Vad gäller pastor Green själv, så vilar han i den Allsmäktiges händer. Men hans rättegångskostnader växer.  Hans nuvarande dom (en månads fängelse) utfärdades sommaren 2004.  Han och åklagaren överklagade båda målet.  Överklagandet hölls i hovrätten i Jönköping den 19 januari 2005.  Åklagaren begärde ytterligare fem månaders fängelse, alltså sammanlagt sex månader. Om pastor Green förlorar i hovrätten (utslaget kommer att ges den 11 februari) kan han överklaga till Högsta Domstolen, som kan anta eller avslå målet. Ett skäl till att Högsta Domstolen skulle kunna avslå målet är att de inte vill ha mer internationell uppmärksamhet kring det här pinsamma fallet. Om målet inte förs vidare till den svenska Högsta Domstolen så kommer det att bli svårt att hindra att det går vidare till EU-domstolen, eftersom det har uppnått en så hög profil. Men även om målet skulle gå vidare till EU-domstolen, så är det ganska troligt att utslaget blir detsamma, eftersom det finns andra länder i Europa (särskilt Frankrike) som är lika hedonistiskt sodomitiska i sin rådande livsstil.

RFSL, som är den mest inflytelserika pådrivaren i svensk inhemsk socialpolitik, vill troligen att målet avslutas i hovrätten och med 6-8 månader i fängelse för pastor Green. Även om pastor Green litar på Gud, så är det lätt att inse att ingen Herrens tjänare, oavsett hur ödmjuk, rättfärdig och villig att lida för evangeliet, ser fram mot sex månader i fängelse tillsammans med hårdföra kriminella, redo att våldta en pastor som har tagit ställning mot lössläpptheten i Sverige.

Sodomi i Sverige vs USA
Den förre demokratiske USA-senatorn i New York (Pat Moynihan) myntade frasen “Defining Deviancy Downwards” - DDD (ung. "Definiera avvikande beteende neråt") för att förklara vad som pågår i vårt eget samhälle. Nåväl, Sverige ligger en bit före USA i den nedåtgående spiralen mot rännstenen. Det började troligen redan 1944 när den svenska riksdagen avkriminaliserade homosexuell utövning och tidelag i en och samma lagtext. (Som jämförelse gav inte USAs Högsta domstol mandat åt enskilda stater att legalisera homosexualitet förrän den 13 november 2003, med 6 röster mot 3). Sedan beslutet 1944 i Sverige har det skett en, till att börja med, gradvis ökning, och på senare år, en lavin som har nått epidemiska proportioner. Idag blir mellan 200 och 300 sällskapsdjur skadade varje år på grund av sexuella övergrepp. Detta enligt en artikel i “Midwest Conservative Journal” i Webster Groves i Missouri. Djurrättsaktivister kan inget göra. 1944 skänkte man ingen tanke åt hur hjälplösa djur skulle behöva beskyddas från mänskliga sexuella övergrepp. Vilket skräckfyllt lidande!

Som alltid har homosexuella en tendens att vilja ha sex med mycket unga män/pojkar. Det pågår en konstant anstiftan att sänka den lagliga gränsen för sexuell samvaro, så att det som är pedofili idag inte skall anses vara det i morgon. Den ålder över vilken det inte kan yrkas på sexuella övergrepp (dvs “den ålder då man kan ge sitt samtycke") är redan så låg som 12 år i Nederländerna, och det är inget tviel om att RFSL skulle vilja se den sänkas i Sverige också. Nyligen blev en 30-årig ledare i RFSLs ungdomsorganisation dömd för att ha utnyttjat en 14-årig pojke sexuellt.  Han dömdes för pedofili. Emellertid fick han inget straff. Trots allt, han hade ju en hög befattning inom RFSL.  Tänk på det!  Här har vi RFSL som driver på för ett 6-8 månaders fängelsestraff för en ödmjuk pastor in Borgholm, med ett kärleksfullt hjärta för människor och utan någon tidigare domar över huvud taget, och samtidigt får en av deras egna 0 (noll) tid i fängelse efter att ha begått övergrepp på en 14-årig pojke. Hur absurdt och galet kan det bli i Sverige idag?

RFSLs historia är fylld av exempel på hur de konstant stöder och befrämjar pedofili.  Varje gång sanningen om RFSLs mörka sidor avslöjas, så tonar de temporärt ner profilen, bara för att senare visa sitt fula huvud igen och befrämja pedofilin på något annat sätt.